〈Morning Glory〉 / Chen Qufei
This poem was published in “Vineyard Poetry Journal” Issue 134, May 1997
Spring has just passed, they begin sticking out their tongues and shouting that it is hot
Stretching out long tongues to suck in dew and rain
And secretly imitating young married women in love
Applying blush onto their high cheekbones
Whenever their thoughts are asked about
They lower their heads in silence, appearing extremely shy
All summer long they wear puffed skirts
Dressed up and lingering, gazing around on the hillside
Full of joy, waiting for butterflies as matchmakers of marriage fate
Cowherd boys lead cattle and sheep coming and going
But there is no news of anyone proposing to them
.
Until the autumn wind suddenly rustles, only then do they remember
That sentimental I might perhaps be their confidant
But I already have a woman I admire in my heart
She is that faint and quiet lily
With a pure white slender neck and a homely virtuous wisdom
Suitable for potted planting and does not need watering every day
.
SVENSK ÖVERSÄTTNING
〈Prästkragens blomma / Morning Glory〉 / Chen Qufei
Denna dikt publicerades i “Vingårdens poesitidskrift” nummer 134, maj 1997
Våren har just passerat, de börjar sticka ut tungan och ropa att det är varmt
Sträcker ut sina långa tungor för att suga upp dagg och regn
Och imiterar i hemlighet unga gifta kvinnor i kärlek
De lägger rouge på sina höga kindben
När deras tankar frågas om
Sänker de huvudet i tystnad, mycket blyga
Hela sommaren bär de puffiga kjolar
Uppklädda och dröjande, de blickar omkring på sluttningen
Fulla av glädje, väntande på fjärilar som äktenskapsförmedlare
Herdepojkar leder kor och får fram och tillbaka
Men det har inte hörts att någon har friat till dem
.
Först när höstvinden plötsligt susar, kommer de ihåg
Att den sentimentala jag kanske är deras förtrogne
Men jag har redan en kvinna jag håller kär i mitt hjärta
Hon är den där svagt stilla liljan
Med en ren vit smal hals och huslig visdom av dygdig sort
Lämplig för krukväxt och behöver inte vattnas varje dag
.
〈牽牛花〉 ∕陳去非
本詩發表於「葡萄園詩刊」第１３４期１９９７年５月
春天剛過，她們便吐著舌頭喊熱
伸出長長的舌頭吸吮雨露
且偷偷模倣起戀愛中的小婦人
把腮紅塗在高高的顴骨上
一旦詢及她們的心事
便低頭不語狀甚嬌羞
整個夏天她們穿著蓬蓬裙
盛妝著在山坡地上流連張望
滿心歡喜地等待蝴蝶媒妁姻緣
牧童牽著牛羊來來去去
可是沒聽說有人向她們提過親
.
直到秋風颯颯才想起
多愁善感的我或許是她們的知音
但我已有了心儀的女人
就是淡淡靜靜的那朵百合
有著潔白的粉頸和居家型的賢淑智慧
適宜盆栽並且不必天天澆水
.
