〈Half-Life Fate〉 / Chen Qingyang
Reading Zhang Ailing’s novels
Cold wind passes through the corner of the old city wall
In the dusk dust rolls like waves
A dim yellow street lamp, swaying
Time weaves the dream we braided
In the twists of half a lifetime, it gradually becomes wrinkled
Ripples of memory spread, blur and dissolve
The spring when you and I met
Cherry blossoms bloomed like raging fire
But ultimately it was only a fleeting moment
Slipping from the fingertips, turning into cold rain
Unable to touch, yet it stains the heart’s depths
At the dimming end of lights, your smile still remains
Separated by distances of several lifetimes, unable to return again
To the earliest time, those vows never spoken
Fallen flowers turn into dust, drifting away with the wind
Time like tides, submerges all expectations
But love is a silver glow of moonlight
Piercing through the night, still illuminating the sea of the heart
Although time has taken away youth
This piece of love, yet takes root in the silent abyss
Half-life fate, already a regretless crossing point
Even if all roads lead to separation
I still hold onto that trace of warmth
In the silent wind, waiting for you
The shadow of geese that never returned
Dreamlike years, the old time that cannot be returned to
In this half-life bond of fate
You and I, separated across oceans, each in the west and east
20241019
SVENSK ÖVERSÄTTNING (SWEDISH)
〈Halva livets öde〉 / Chen Qingyang
Läser Zhang Ailings romaner
Kall vind passerar det gamla stadsmurens hörn
I skymningen rullar damm som vågor
En svagt gul gatlykta, gungande
Tiden väver drömmen vi flätade
I ett halvt livs vindlingar blir den gradvis skrynklad
Minnets ringar sprider sig, suddas ut och löses upp
Våren när du och jag möttes
Körsbärsblommor slog ut som rasande eld
Men till slut var det bara ett flyktigt ögonblick
Som glider från fingertopparna och blir till kallt regn
Oåtkomlig, men den färgar hjärtats djup
I ljusens skymningspunkt finns fortfarande ditt leende kvar
Skilda av flera livstiders avstånd, utan möjlighet att återvända
Till den första tiden, de löften som aldrig uttalades
Fallen blom blir till stoft, driver bort med vinden
Tiden som tidvatten, dränker alla förväntningar
Men kärlek är en silverglans av månsken
Genomborrar natten och lyser fortfarande upp hjärtats hav
Även om tiden har tagit ungdomen
har denna kärlek slagit rot i den tysta avgrunden
Halva livets öde, en ångerfri övergång
Även om alla vägar leder till separation
håller jag fortfarande fast vid den där värmen
i den ljudlösa vinden, väntande på dig
Gässens skugga som aldrig återvände
Drömlika år, den gamla tid som inte kan återvändas till
I detta halva livs ödesband
är du och jag skilda över oceaner, öst och väst
20241019
〈半生緣〉∕陳清揚
讀張愛玲小說
冷風吹過老城牆角
黃昏中塵土翻滾如浪
一盞昏黃的街燈，搖曳著
歲月將我們編織的夢
在半生的曲折中，漸漸揉皺
記憶的漣漪擴散，模糊化開
你我相遇時的春天
櫻花開得如火如荼
但終究只是飛逝的瞬間
在指尖滑落成冷雨
觸碰不到，卻染濕了心底
燈火闌珊處，你的笑容依舊
隔著幾世的距離，無法再重回
最初的時光，那些未曾說出的誓言
落花化為塵埃，隨風遠飄
歲月如潮，淹沒了所有期待
但愛，是一抹月光的銀輝
穿透黑夜，依舊照亮心海
儘管時光帶走了青春
這一段情，卻在無言的深淵裡生根
半生緣，已是無悔的渡口
即使所有的路，都通向分離
我依舊懷抱著那一絲溫暖
在無聲的風中，等待你
雁子不曾歸來的形影
如夢的年華，回不去的舊時光
在這一場半生的緣分中
你我，相隔大洋各分西東
20241019
