〈The Water of Delusion〉

I originally thought you were that clear spring,
coming from the deep and secluded valley to seek me.
I am a virtuous man, living reclusively, simple, detached, and with few desires,
a pool of devout and easily moved autumn hues.
A dragonfly touching the water as a hint
is enough to translate into blossoms
of profound thoughts and romantic ripples.

You brought rhythmic love words and visions,
at the same time夹藏 the floating duckweed of fame and profit.
The pond thus became noisy.
The aquatic ballet of insects,
the mixed chorus of the frog tribe,
and also guest appearances, warming up, of water birds and anglers.
My heart accumulated gloomy silt.

The storm finally struck.
You, the water of delusion, immediately changed appearance,
mingled into the flood and departed grandly.
Leaving behind many ill-intentioned
water hyacinths spreading rumors and gossip,
yet settling and nesting in distant marshlands,
from time to time facing passing water birds,
accusing me of heartlessness and indifference.
In fact, you never understood a recluse like me,
unwilling to withdraw my feet and re-enter the muddy mortal world…

瑞典文翻譯（Swedish Translation）

〈Villfarelsens vatten〉

Jag trodde ursprungligen att du var den klara källan,
som från den djupa och avlägsna dalen kom för att söka mig.
Jag är en dygdig man, lever tillbakadraget, enkelt, avskalat och med få begär,
en damm av hängiven och lätt berörd höstfärg.
En trollslända som nuddar vattenytan som en antydan
räcker för att översättas till blommande
djupsinniga tankar och romantiska krusningar.

Du förde med dig rytmiska kärleksord och visioner,
samtidigt gömde du andmaten av berömmelse och vinning.
Dammen blev därmed bullrig.
Insekternas vattenbalett,
grodfolkets blandade kör,
samt även gästframträdanden, uppvärmning, av vattenfåglar och fiskare.
Mitt hjärta samlade på sig dyster bottenslam.

Stormen slog till till slut.
Du, villfarelsens vatten, bytte genast skepnad,
blandade dig i floden och lämnade storslaget.
Lämnade kvar många illvilliga
vattenhyacinter som sprider rykten och skvaller,
men slog sig ner och byggde bo i avlägsna sumpmarker,
och då och då, inför förbiflygande vattenfåglar,
anklagar mig för känslokyla och likgiltighet.
I själva verket har du aldrig förstått en eremit som jag,
ovillig att dra upp fötterna och åter träda in i den leriga världsliga tillvaron…