〈Collision〉

English:
That year, on the narrow road of the long bridge, our first encounter
As we brushed past each other, I clearly heard the echo of our heartbeats
You could not help but pause and look back
I began to believe that in this world
There truly exists love at first sight and deep affection
It was an accidental collision between the evening clouds and the green pines
Without the sparks of passion
And I was that pine nut that was cut away
Rolling down into the vast azure waves beneath the bridge
Perhaps more magnificent than an exclamation mark, don’t you think?

This year, I sailed down from Bashu
Passing through the low-hanging evening clouds and the long, shadowed gorges
The reed flowers on both banks stretched their necks
Washing their silver hair in the river water
(I recalled in the harem, the white-haired palace ladies
Always had endless palace secrets to chat about
After a night of falling flower rain
The imperial garden was full of flowing water and sparse shadows with faint fragrance)
Tonight, we meet again on the narrow road
You are the newly risen bright moon
I am the exiled wanderer of rivers and lakes, in the wind
The cloud that roams freely
Never has it been rhymed by fleeting fame

Swedish:
Det året, på den smala vägen över den långa bron, vårt första möte
När vi borstade förbi varandra hörde jag tydligt ekot av våra hjärtslag
Du kunde inte låta bli att stanna och se tillbaka
Jag började tro att i denna värld
Finns verkligen kärlek vid första ögonkastet och djup tillgivenhet
Det var en olycklig kollision mellan kvällens moln och de gröna tallarna
Utan passionens gnistor
Och jag var det tallkott som blev avskuret
Rullade ner i de vidsträckta azurblå vågorna under bron
Kanske mer magnifikt än ett utropstecken, eller hur?

I år seglade jag ned från Bashu
Genom de lågt hängande kvällsmolnen och de långa, skuggiga ravinerna
Sävblommorna på båda sidor sträckte på sina nackar
Tvättade sitt silverhår i flodvattnet
(Jag mindes i haremmet, de vitklädda palatsdamerna
Hade alltid oändliga palatshemligheter att prata om
Efter en natt med fallande blomregn
Var den kejserliga trädgården fylld av rinnande vatten och sparsamma skuggor med svag doft)
Ikväll möts vi åter på den smala vägen
Du är den nyuppgångna klara månen
Jag är den landsflyktige vandraren i floder och sjöar, i vinden
Molnet som svävar fritt
Aldrig har det rimts av flyktig berömmelse