〈千羽鶴〉
這些年你寫來的情書
分手後，我把它們折成千隻紙鶴
懸掛在長廊的屋簷下
風起時，千隻紙鶴同時飛舞著
拍翅的聲音低沉，很中年男性的嗓音
是你溫柔的情話
聽說你去了異國
娶了當地的金髮女子
還斷續向此間的朋友打聽我的近況
我還留著兩絡辮子
薄施脂粉，一襲百褶長裙
大老遠就可以一眼認出
因為我想，或許哪天我們
會在校園的某個角落碰面
那時，你沒有理由假裝不認得
信紙上的褶痕微微泛黃
年輕時的愛情和墨漬一樣漸漸褪色
我想，懂得淡忘的人是幸福的
你的寂寞是春草，漸行漸遠還生
我的孤獨卻是千羽紙鶴
總是輕易地被每一陣路過的風
猛然搖醒……..
本詩發表於「勁報副刊」2000年4月14日
〈Thousand Paper Cranes〉
English:
Over these years, the love letters you wrote
After the breakup, I folded them into a thousand paper cranes
Hanging under the eaves of the long corridor
When the wind rises, a thousand paper cranes dance at once
The sound of their wings is low, like a middle-aged man’s voice
It is your gentle love words
I heard that you went to a foreign land
Married a local blonde woman
And intermittently asked mutual friends here about my recent life
I still keep two braids
Lightly powdered, wearing a pleated long skirt
From afar, I can be recognized at a glance
Because I think, perhaps someday
We will meet in some corner of the campus
At that time, you will have no reason to pretend not to recognize me
The creases on the letter paper are slightly yellowed
Young love, like ink stains, gradually fades
I think, those who understand forgetting are fortunate
Your loneliness is like spring grass, growing and receding
My solitude, however, is a thousand paper cranes
Always easily, by every passing gust of wind
Suddenly awakened…
This poem was published in the “Jing Bao Supplement”, April 14, 2000
Swedish:
Under dessa år, de kärleksbrev du skrev
Efter uppbrottet vek jag dem till tusen papperskranar
Hängande under långgångens takfötter
När vinden blåser, dansar tusen papperskranar på en gång
Ljudet av deras vingar är djupt, som en medelålders mans röst
Det är dina milda kärleksord
Jag hörde att du reste till ett främmande land
Gift dig med en lokal blond kvinna
Och ibland frågat gemensamma vänner här om hur jag har det
Jag behåller fortfarande två flätor
Lätt pudrad, klädd i en lång veckad kjol
På långt håll kan man känna igen mig på en blick
För jag tänker, kanske en dag
Kommer vi mötas i något hörn av campus
Då har du ingen anledning att låtsas att du inte känner igen mig
Vecken på brevpapperet har lätt gulnat
Ung kärlek, som bläckfläckar, bleknar gradvis
Jag tror att de som förstår att glömma är lyckliga
Din ensamhet är som vårgräs, växande och avtagande
Min ensamhet, däremot, är tusen papperskranar
Alltid lätt, av varje passerande vindpust
Plötsligt väckta…
Denna dikt publicerades i “Jing Bao Supplement”, 14 april 2000
