〈漂泊の鳥〉
天地は広く果てしなく
私たちを受け入れてくれる
この漂泊する鳥のつがいを。もしあなたが決心して
私と翼を並べて飛び
夕日が沈み月が昇る
海原の上を飛ぶのなら、たとえ道中で
激しい風雨に遭遇しても、互いに支え合い
私たちはきっと一つの孤島を見つけるだろう
そこで落ち着いて暮らしてゆける
私の前半生は、牢獄に閉じ込められ
毎日、繰り返し忙しく働く生活を送っていた
雛鳥たちが成長し大人になると、私は疎まれた
給料以外に、私は与えることができなかった
この身にある鮮やかで美しい羽根を
ついに私は決意した、一羽で巣を離れ
心の中で夢見ていたあの孤島を探しに行こうと
もしあなたが間に合うように現れてくれなければ
私はきっと孤独に飛び続けていただろう
天地が尽き果てるその時まで、やっと落ち着く場所を思い出すほどに
私たちの出会いは、天が憐れんでくれたから
私の苦労と、あなたの耐え難さを
それぞれの魂を塵に埋もれさせてしまった
それぞれが自らの責任を果たした時
私たちはなお最後の一息の血気を残していた
互いの魂を磨き上げ
深い愛情を込めた見つめ合いの中で救済を見つける
もしあなたがすでに旅立つ準備を整えているなら
この旅路こそが愛情の、最も美しい証となる……
陳去非 2021年5月25日誕生日
手の負傷後、最初の詩作
The sky is vast and the earth is wide enough
to shelter us,
this pair of wandering birds. If you are determined
to spread your wings and fly beside me
over the sea
where the sun sets and the moon rises, then even if
we encounter violent storms along the way, supporting each other,
we will eventually find a lonely island
and settle down there.
The first half of my life was locked inside a cage,
living each day in endless toil and labor.
When the fledglings grew up and became adults, I was rejected.
Other than my salary, I could offer nothing,
not even those bright and colorful feathers
upon my body.
At last I decided to leave the nest and fly alone,
to search for that island of dreams within my heart.
Had you not appeared in time,
I might have kept flying in loneliness
until the end of heaven and earth before thinking of landing.
Our meeting was heaven taking pity
on my hardship and your unbearable pain,
allowing our souls to fall into dust and sorrow.
When we had each fulfilled our responsibilities,
we still managed to preserve our final breath and spirit,
polishing each other’s souls,
finding redemption in a gaze filled with deep affection.
If you are already prepared to set forth,
then this journey shall become the most beautiful testimony of love…
Chen Qufei, Birthday, May 25, 2021
The first poem written after injuring my hand
〈Den kringdrivande fågeln〉
Himlen är vid och jorden är gränslös,
tillräckligt stora för att rymma oss
detta par kringdrivande fåglar, om du bestämmer dig
att flyga sida vid sida med mig över havsytan
där solen går ned och månen stiger, även om vi längs vägen
möter våldsamma stormar och skyfall, och stöder varandra
kommer vi till slut att finna en ensam ö
och slå oss ned där
.
Den första halvan av mitt liv var inlåst i en bur
varje dag levde jag om och om igen ett arbetsamt liv
när ungfåglarna vuxit upp och blivit vuxna, blev jag föraktad
förutom lönen kunde jag inte ge
de där lysande och färgrika fjädrarna på min kropp
till slut bestämde jag mig för att flyga ensam bort från boet
för att söka den ensamma ö i mitt hjärta som jag drömde om
om du inte hade dykt upp i rätt ögonblick
skulle jag kanske ha fortsatt att flyga ensam
ända tills himmel och jord vittrade bort, innan jag tänkte på att slå mig ned
.
Att vi möttes, är himlens förbarmande
över mitt slit och din outhärdliga smärta
som lät våra respektive själar sjunka ned och täckas av damm
när vi båda har fullgjort våra plikter
kan vi fortfarande bevara den sista strimman av livskraft
och polera varandras själar
finna frälsning i den djupa blick där vi ser på varandra
om du redan är redo att ge dig av
är denna färd det vackraste vittnesbördet om kärleken…
Chen Qufei 20210525 födelsedag
Den första dikten skriven efter handskadan






