〈Taking You Back to My Distant Castle〉

When the city is like newly sprouting buds breaking through the soil
Filled with rain and dew, leisurely awakening from the dawn light of daybreak
Pinching out the lights, the long night has only then turned over and gone to sleep
Beside me, your breathing gradually becomes even
The sleep-talking beside my ear is so clear as if it were spring
The thunder among the valleys rolling endlessly without cease
That is a sudden rain after the Awakening of Insects
The newly grown blades of grass spread and burn like flames
The sky tilts, migratory birds all break their wings
﹝I hear them sighing at the sight of the wind﹞
And upon the scales where snakes and grapevines entwine and crowd against one another
It seems that by merely closing one’s eyes, the ice blocks at both poles will collide
Rotating and collapsing within shattered atoms
Astonished at each other’s reflections, becoming the index of chaotic times
Carrying golden water plants, the flowing water of the Milky Way
Rows across the green and cold wilderness
Raising my cloak, I am the one from ancient times
A knight of the Round Table wearing bronze armor
Walking alone through dusk, through marketplaces where the millstones have already stopped turning
In streets and alleys baptized by warfare, the bluestone faintly glows with bloody light
Women kneel before rusted crosses in silent prayer

The hanging vines delicately extend their green sorrow
Ice and snow melt away, carrying fallen flowers to continue their unfinished journey
Although I may not necessarily have been to many places
Although I too have had moments of doubt and fear
﹝At that time, my blood was fermenting like thick fruit juice﹞
Yet I deeply know that what has been lost will not be more than the silent heaven and earth
And so-called heroes, apart from beauties, possess no crowns
When the mournful sound of reed pipes stirs, and the evening clouds surge
Exactly like demons wildly dancing within the night
Mounting a thin horse, gripping a long halberd, singing ancient war songs
I swear to defend you with flesh and blood
Passing through countless nights under curfew
Taking you back to my distant castle

This poem was published in the “Xiziwan Supplement” on July 9, 1997
Issue No. 20 of “Taiwan Poetry Quarterly,” September 1997

Swedish Translation

〈Att ta dig tillbaka till mitt avlägsna slott〉

När staden är som nygrodda skott som bryter genom jorden
Fylld av regn och dagg, långsamt uppvaknande ur gryningens ljus
Efter att ha släckt lamporna har den långa natten först då vänt sig om och somnat
Bredvid mig blir din andning gradvis jämnare
Ditt mumlande i sömnen vid mitt öra är så tydligt som vore det våren
Åskan mellan dalarna som fortsätter att rulla utan slut
Det är ett häftigt regn efter insekternas uppvaknande
De nyväxta gräsbladen breder ut sig och brinner som eldslågor
Himlen lutar, flyttfåglarna bryter alla sina vingar
﹝Jag hör dem sucka medan de blickar mot vinden﹞
Och på vågskålen där ormar och vinrankor slingrar sig och tränger sig mot varandra
Verkar det som om isblocken vid de två polerna skulle kollidera bara man sluter ögonen
Roterande och kollapsande i krossade atomer
Förvånade över varandras spegelbilder, och blir ett index över kaotiska tider
Bärande gyllene vattenväxter, Vintergatans rinnande vatten
Ror över den gröna och kalla vildmarken
Höjande min mantel är jag den som kommer från forntiden
En riddare av det runda bordet klädd i bronsrustning
Vandrande ensam genom skymningen, genom marknader där kvarnstenarna redan slutat snurra
I gator och gränder döpta av krigets eld skimrar blåstenen svagt av blodsljus
Kvinnor knäböjer framför rostiga kors i tyst bön

De nedhängande vinrankorna sträcker ut sin gröna sorg på ett smalt och fint sätt
Is och snö smälter bort och fortsätter sin ofullbordade resa tillsammans med fallna blommor
Även om jag kanske inte nödvändigtvis har varit på många platser
Även om jag också har haft stunder av tvivel och rädsla
﹝Vid den tiden jäste mitt blod som tjock fruktjuice﹞
Men jag vet djupt inom mig att det som förlorats inte kan vara mer än den tysta himlen och jorden
Och så kallade hjältar har, bortsett från skönheter, inga kronor
När det sorgsna ljudet av rörflöjter ljuder och aftonmolnen stormar fram
Precis som demoner som dansar vilt i natten
När jag stiger upp på en mager häst, håller ett långt hillebard och sjunger gamla krigssånger
svär jag att försvara dig med kött och blod
Genom otaliga nätter under utegångsförbud
Ta dig tillbaka till mitt avlägsna slott

Denna dikt publicerades i “Xiziwan Supplement” den 9 juli 1997
Nummer 20 av “Taiwan Poetry Quarterly”, september 1997