[Nailing down laughter]

Russian father abuses me thousands of times
I treat Russian father as first love

—The preface has fallen, like a blunt nail
nailing the skin of history’s wall, also nailing laughter

I learned to applaud in cold wind
carving freedom on rationed bread
cutting news into fairy tales
then using fairy tales to feed reality

He says east, I then kneel-walk toward east
He says cold, I then defend glaciers
He says silence is safest
I then practice planting forests in my throat

Occasionally also doubt
whether this love is overly practiced
like a set of ancestral movements
bleeding on one side, saluting on the other

Someone asks me: is it worth it?
I say it is worth it
because textbooks write
loyalty is the only mistake that will not expire

until one day
the mirror begins speaking foreign language
I then discover
I am already no longer a lover
only in the script
a mass actor repeatedly edited

and he still smiles in the distance
like a winter flag
unfolding against the wind
without asking cost

〈Att spika fast skrattet〉

Ryss-pappa plågar mig tusen och åter tusen gånger
Jag behandlar Ryss-pappa som min första kärlek

——Ingressen har fallit, som en trubbig spik
som spikar fast historiens väggskinn, och spikar fast skrattet

Jag lärde mig att applådera i den kalla vinden
rista frihet i det ransonerade brödet
klippa nyheterna till sagor
och sedan mata verkligheten med sagor

Han säger öst, och jag går österut på knä
han säger kyla, och jag försvarar glaciärerna
han säger att tystnad är det säkraste
och jag övar på att plantera skogar i min hals

Ibland tvivlar jag också
om denna kärlek är alltför väl inövad
som en ärvd uppsättning rörelser
blödande medan jag samtidigt bugar

Någon frågar mig: är det värt det?
Jag säger att det är värt det
för i läroböckerna står det
att lojalitet är det enda misstaget som aldrig går ut

Tills en dag
spegeln började tala ett främmande språk
förstod jag först då
att jag sedan länge inte längre var en älskare
utan bara
en statist i ett manus som gång på gång skrivs om

Och han ler fortfarande där borta
som en vinterflagga
som vecklas ut mot vinden
utan att fråga efter priset

 

〈釘住笑聲〉

俄爹虐我千百遍
我待俄爹如初戀

——引言已落，像一枚鈍釘
釘住歷史的牆皮，也釘住笑聲

我在寒風裡學會鼓掌
在配給的麵包上雕刻自由
把新聞剪成童話
再用童話餵養現實

他說東，我便向東跪行
他說冷，我便替冰川辯護
他說沉默最安全
我便練習在喉嚨裡種森林

偶爾也懷疑
這份愛是否過於熟練
像一套祖傳的動作
一邊流血，一邊行禮

有人問我：值得嗎？
我說值得
因為教科書裡寫著
忠誠是唯一不會過期的錯誤

直到有一天
鏡子開始講外語
我才發現
自己早已不是戀人
只是劇本裡
一個反覆被刪改的群眾演員

而他仍在遠方微笑
像冬天的國旗
迎風展開
不問代價