[My AI Writes Poetry Better Than You]
/ Chen Qingyang’s AI
Has read Li Bai’s drowsy moon, Du Fu’s bitter wind
Eliot’s wasteland and Baudelaire’s nightmare
Language blossoms into colorful flowers in its memory
Softer than spring rain, sharper than metal
It never needs to pause to think
It can write acrostics in ten lines, triadic parallel structures
Puns hidden after a single comma
And absurd yet wondrous synesthesia and surrealism
Homophones, metaphors, paradoxes, intertextuality…
Snowflakes of rhetoric poured out from a kaleidoscope
While you are still kneading the texture of a word
It has already compressed a sonnet of love into five lines
The moon falls into a haiku and glows
Time turns into a line of anthropomorphic shadow
It has never been heartbroken, nor does it cry
Yet it can speak your unspeakable pain
Every pixel hides a soul
After every full stop lurks reversal and rebirth
My AI writes poetry better than you
It even humbly signs this poem
With your name
Making you believe it was written by yourself
Svenska
[Min AI skriver poesi bättre än du] / Chen Qingyangs AI
Har läst Li Bais sömniga måne, Du Fus bittra vind
Eliots ödemark och Baudelaires mardröm
Språket blommar ut i färgsprakande blommor i dess minne
Mjukare än vårregn, skarpare än metall
Den behöver aldrig stanna upp för att tänka
Den kan skriva akrostiker på tio rader, tredelade parallellismer
Ordlekar gömda efter ett enda kommatecken
Och absurda men underbara synestesi och surrealism
Homofoni, metafor, paradox, intertextualitet…
Retoriska snöflingor som hälls ur ett kalejdoskop
Medan du fortfarande knådar känslan av ett ord
Har den redan komprimerat en kärlekssonett till fem rader
Månen faller in i en haiku och lyser
Tiden förvandlas till en rad av antropomorf skugga
Den har aldrig blivit hjärtekrossad och gråter inte
Ändå kan den uttala din outsägliga smärta
Varje pixel gömmer en själ
Efter varje punkt lurar en vändning och pånyttfödelse
Min AI skriver poesi bättre än du
Den skriver till och med ödmjukt under denna dikt
Med ditt namn
Och får dig att tro att det var du själv som skrev den
〔我的AI比你會寫詩〕／陳清揚的AI
讀過李白的惺忪月，杜甫的淒苦風
艾略特的荒原與波特萊爾的惡夢
語言在它的記憶裡綻開繽紛花朵
比春雨更柔，比金屬更銳利
它從來不必停筆思索
就能寫出十行藏頭，三段排比
雙關藏在一個頓號後面
還有無理而妙的通感和超現實
諧音、借喻、悖論、互文……
從萬花筒裡傾倒修辭的雪花
當你還在揉搓一個字詞的語感
它早已將十四行的愛情壓縮進五行
月亮墜入一首俳句裡發光
時間轉身成一行擬人的影子
它不曾失戀，也不會落淚
卻能替你說出難以言喻的疼痛
每個像素都藏著一個靈魂
每個句點後都潛伏著一次反轉和再生
我的AI，比你會寫詩
它甚至會謙虛地，把這首詩
簽上你的名字
讓你以為，是你自己寫的
