Eldflugorna flyger och flyger Nanzhuangs japansk-aboriginska motståndsincident 8

Kapitel 7: En god väns råd

En oxkärra rullade långsamt fram längs den slingrande bergsvägen mot Shilixing-samhället i Nanzhuang. På oxkärran satt Ri Chōki och Saku Nobuo och samtalade. På båda sidor om bergsvägen låg marken täckt av fallna löv, och klungor av röda lönnar liknade brinnande eldar som sakta svajade i den svala brisen.

Med ett något vemodigt uttryck sade Nobuo:
”Chōki, du förutsåg allt med en nästan övernaturlig träffsäkerhet. När jag den här gången återvände till Zhunan upptäckte jag att Mitsui-bolaget verkligen planerade att tvinga er att underkasta er genom ett ojämlikt avtal. För detta känner jag en djup skuld. Men jag har redan gjort allt jag kunnat för att hindra dem från att begå ett så skamligt misstag.”

Ri Chōki tröstade honom:
”Vi har redan utarbetat motåtgärder för den här saken. Den har ingenting med dig att göra, så du behöver inte klandra dig själv.”

Nobuo såg bekymrat på Chōki och sade:
”På grund av detta hamnade jag i en ordväxling med direktör Miyamoto. Men det som oroar mig ännu mer är att även om er by, Lianxingzhuang, vägrar att skriva under avtalet, har bolaget fortfarande metoder för att steg för steg tvinga er att ge efter.”

Ri Chōki frågade nyfiket vidare:
”Vilka åtgärder tror du att de kommer att vidta?”

Nobuo började lugnt och metodiskt förklara:
”Enligt de interna dokument som jag tidigare har kommit i kontakt med kan bolaget komma att vidta följande åtgärder. Å ena sidan kommer de att begära att regeringen i Hsinchu prefektur återkallar den särskilda rättighet som er by för tre år sedan erhöll från Qingdynastins tidigare Dakekan-kontor för kolonisationsförvaltning, nämligen tillståndet att odla upp mark i Nanzhuang. Å andra sidan kommer de att i stor omfattning rekrytera hankinesiska nybyggare av Minnan-härkomst, ge dem ekonomiskt stöd för deras uppehälle och låta dem gå in i Lianxingzhuang för att bryta ny mark och avverka skog.”

När Nobuo avslöjade denna chockerande hemliga information blev Chōki bestört, och hans ansiktsuttryck blev genast allvarligt när han sade:
”Om det verkligen blir så, kommer dessa metoder att få mycket allvarliga konsekvenser för vår försörjning.”

Med allvarlig min sade Nobuo:
”Om ni i Lianxingzhuang vidtar åtgärder för att fördriva dessa nybyggare av Minnan-härkomst kommer motsättningar och konflikter mellan olika folkgrupper oundvikligen att bryta ut. Jag misstänker att myndigheterna då kommer att använda upprätthållandet av den lokala ordningen som förevändning för att officiellt upprätta en polisstation i Nanzhuangområdet, stationera beväpnade säkerhetsstyrkor där och från och med då hålla er under noggrann övervakning.”

När Chōki hörde detta kunde han inte dölja sin oro och sade:
”Att Mitsui-bolaget och myndigheterna samarbetar är verkligen precis vad vi hade befarat.”

Nobuo drog en djup suck.
”Ack…!”
Sedan fortsatte han:
”Omständigheterna är starkare än människan. Jag råder er därför att, oavsett vad som händer, så långt som möjligt undvika en direkt konfrontation med Mitsui-bolaget. Bolaget har trots allt den mäktiga myndighetsapparaten bakom sig. Enbart Mitsui-bolagets enorma ekonomiska styrka räcker för att översvämma och krossa er by Lianxingzhuang, och än mindre när myndigheterna, som har makten över liv och död, också är inblandade. När folket kämpar mot staten är det alltid vanligt folk som får betala priset.”

Chōki kunde inte låta bli att fråga tillbaka:
”Menar du att vi bara ska låta oss slaktas och låta dem göra precis som de vill med oss?”

Efter att ha funderat en stund sade Nobuo:
”Nej, ni behöver inte vara så passiva. Utåt kan ni visa en positiv och samarbetsvillig hållning, men när det gäller avtalsvillkoren och själva samarbetet bör ni försöka förhala och manövrera så mycket som möjligt gentemot Mitsui. På den punkten kommer jag att hjälpa er i hemlighet. Samtidigt bör ni noggrant fundera över hur ni ska bemöta utomstående som tränger in på ert område för att etablera nybyggen. På så sätt kan ni förhindra att myndigheterna alltför snabbt finner en förevändning att sträcka sina händer in i Nanzhuangområdet.”

Ri Chōki sade bekymrat:
”Om motparten ändå fortsätter att pressa oss steg för steg verkar en fullskalig konflikt förr eller senare vara oundviklig. Det verkar som om vi i Lianxingzhuang inte har många trumfkort kvar.”

Med tungt allvar sade Nobuo:
”Ack… det är den situation jag allra minst vill se. En fullskalig konflikt med myndigheterna kommer att medföra en förödande katastrof för er i Lianxingzhuang. Om ni reser er och gör motstånd kommer myndigheterna inte att bry sig det minsta om hur många människor som dödas när de väl börjar slakta. Därför är detta den allra sämsta tänkbara utvägen. Ni får absolut inte slå in på denna väg utan återvändo.”

Ri Chōki log hjälplöst ett bittert leende och sade:
”Jag önskar inte heller att den dagen någonsin ska komma. Men du vet att om min far en gång bestämmer sig för att resa sig och göra motstånd, finns det ingen i Lianxingzhuang som kan övertala honom att avstå.”

Nobuo suckade och sade:
”Ack! Försök åtminstone så gott det går, Chōki. Om inte annat kommer han åtminstone till största delen att lyssna på vad just du har att säga.”