Kapitel 2: Japanerna kommer till byn
Tre japaner, klädda i mörkblå kortärmade överdelar och grå långa kjolar, med långa samurajsvärd hängande vid midjan, färdas med oxkärra längs oxkärrestigen på vänstra stranden av Zhonggangflodens dalgång uppströms, under ledning av Liu Jincai, en hakka-handlare i hjortskinn. De är på väg till Saisiyatfolkets bosättning Shilixing. Detta område består av en smal floddalsslätt. Slätten har vid denna årstid gått in i trädesperioden, och de vilda ageratumblommorna breder ut sig som ett hav av lila blommor. Tiden är oktober år 1895. Qingdynastin har just avträtt Taiwan till Japan.
När de fyra närmar sig byportens portal, uppförd av timmerstockar, ser de att båda sidor om porten omges av kraftiga stängsel flätade av jättelik bambu. Deras ankomst väcker genast uppståndelse bland byborna. De fyra stoppas omedelbart av unga krigare som vaktar byporten. Eftersom Liu Jincai bedriver handel med uppköp av hjortskinn och under lång tid har rört sig mellan flera byar tillhörande Saisiyat- och Atayalfolken i trakten kring Nanzhuang, känner han de lokala invånarna väl.
"Liu Ashe, varför har du tagit med dig de här japanerna hit?" frågar vakten Wadan samtidigt som han noggrant betraktar de tre japanerna framför sig, som ser ut som kringvandrande roniner.
Liu Jincai ler.
"Wadan, de här tre är representanter för Mitsui Kabushiki Kaishas filial i Zhunan-distriktet. De har kommit för att diskutera affärer med den store hövdingen. Eftersom de inte känner vägen bad de mig att vara deras vägvisare."
Wadan svarar med bister min:
"Ashe, du vet att vår Lianxingzhuang aldrig har tyckt om att ha med japaner att göra. Den store hövdingen kommer inte att ta emot dem. Du gör bäst i att ta dem med dig tillbaka."
Liu Jincai ser något generad ut.
"Säg inte så. Gäster som kommer hit är ändå gäster. Nu när japanerna redan har tagit över Taiwan måste vi förr eller senare ha kontakt med dem."
Han tar genast fram två cigarettaskar ur fickan på sin långa rock.
"En liten gåva. Jag hoppas att ni vill ta emot den."
Liu Jincai räcker vänligt cigarettaskarna till Wadan och Chaisang.
"De tre representanterna från bolaget har kommit hit med full uppriktighet för att diskutera samarbete med den store hövdingen om utvecklingen av skogsbruket och produktion samt försäljning av kamfer. Oavsett vad ber jag er att åtminstone meddela honom att de har kommit."
"Nåväl. Vänta här en stund medan jag går in och meddelar honom."
Wadan vänder sig om och går in i byn.
De tre japanerna står bakom Liu Jincai. Liu vänder sig om och utbyter några lågmälda ord på japanska med direktör Miyamoto, som leder gruppen, och berättar att de snart kommer att få träffa den store hövdingen Ri Aguai.
Efter en kort stund kommer Wadan tillbaka.
"Det är klart. Den store hövdingen är villig att ta emot er. Ni kan följa med mig."
Han vinkar åt dem.
Liu Jincai för händerna samman framför bröstet och säger tacksamt:
"Tack så mycket, Wadan."
"Innan ni går in måste gästerna lämna ifrån sig sina svärd."
påminner Wadan.
"Inga problem. Jag säger till dem."
Liu Jincai vänder sig om och säger några ord till de tre japanerna. De överlämnar genast sina svärd, som Chaisang tar hand om.
"Följ med mig."
Wadan leder dem in i byn.
De fyra följer Wadan genom en lång stig belagd med blå sten och omgiven av murraiahäckar. Efter flera svängar passerar de längs vägen halmtäckta stolphus. Snart kommer de fram till en fyrsidig gård omgiven av höga granitmurar. Mitt ute i denna avlägsna bergsby framstår den som ovanligt ståtlig och praktfull. Detta är den store hövdingen Ri Aguas residens.
De tre japanerna lägger märke till att varje yttervägg är försedd med två prydliga rader skottgluggar, en övre och en nedre. Sett utifrån liknar denna fyrsidiga gård en solid fästning. Vid huvudporten står fyra resliga livvakter. Ovanför porten hänger en skylt av cypressträ. Med horisontellt skrivna kinesiska tecken i Weibei-stil står de tre stora orden "Lianxingzhuang". Penseldragen är kraftfulla och energiska, och signaturen visar att kalligrafin är skriven av Taiwans tidigare guvernör Liu Mingchuan.
Under Wadans ledning går sällskapet in.
Byggnaderna runt gårdsplanen har socklar av natursten, väggar murade av röda tegelstenar och tak täckta med grå takpannor. De är ordnade i tre gårdar efter varandra. Den första är den stora mottagningssalen.
Ri Aguai sitter där tillsammans med två äldste. Fyra resliga livvakter står bredvid dem. Ri Aguai lutar sig tillbaka i sin stora stol. Hans hår är gråvitt och ett långt skägg hänger ned över bröstet. Han röker en lång vattenpipa. På väggen bakom honom hänger ett stort svart björnskinn. Björnens väldiga huvud visar sina blottade huggtänder, och i fotogenlampans fladdrande sken ser det ovanligt skräckinjagande ut.
Wadan går fram och bugar.
"Store hövding, jag har fört hit dem."
Ri Aguai gör en gest med handen och ber honom dra sig tillbaka.
Liu Jincai hälsar med knäppta händer.
"Store hövding, tack för att ni tar emot oss. De här tre är representanter för Mitsui Kabushiki Kaishas filial i Zhunan-distriktet. De har rest hit särskilt för att träffa er och önskar diskutera ett samarbete kring utveckling av skogsbruket samt produktion och försäljning av kamfer."
Ri Aguai har ett dystert ansiktsuttryck och blåser långsamt ut en rökring.
"Vår Lianxingzhuang har tidigare bara gjort affärer med hankineser och västerlänningar. Vi har aldrig haft för avsikt att ha med japaner att göra."
Liu Jincai ler inställsamt.
"Store hövding, förlåt min frispråkighet. Tiderna har förändrats. Qingdynastin har överlämnat Taiwan till Japan. Att japanerna nu styr Taiwan är redan ett faktum. Som ordspråket säger: Den som förstår tidens gång är en sann hjälte. Om vi vill bedriva handel kan vi inte undvika att ha med japanerna att göra."
Ri Aguai sitter stilla i sin stol och blåser långsamt ut ännu en rökring. Han sänker blicken och begrundar saken en lång stund. Alla gäster ser tyst på honom.
Ri Aguai sträcker ut handen och pekar mot stolarna på båda sidor.
"Var så goda och sitt."
Gästerna sätter sig en efter en.
Liu Jincai säger:
"Mitsui är ett mycket kapitalstarkt företag i Japan. Deras försäljningsnät sträcker sig över hela Östasien och Sydasien. De ser stora framtidsmöjligheter i vår lokala kamferindustri och skogsnäring. Därför har de genom mig tagit initiativ till att uttrycka sin önskan att samarbeta med er för att utveckla dessa industrier och skapa välstånd. Jag hoppas innerligt att ni noggrant överväger denna sällsynta möjlighet till samarbete."
"Liu Ashe, affärer är affärer. Jag, Ri Aguai, tänker naturligtvis inte avvisa en affärsmöjlighet som kommer till min dörr. Men nu när japanerna styr Taiwan har de japanska handelsbolagen oundvikligen myndigheternas stöd bakom sig. Om de skulle bryta sitt ord och vår Lianxingzhuang blir lurad eller lider förlust, fruktar jag att vi inte kommer att kunna få rättvisa. Det är min största oro."
Medan han talar tar Ri Aguai en liten nypa tobak ur tobakslädret, stoppar den i pipan och tar därefter två djupa bloss.
"Vi har inget annat val än att göra affärer med japanska handelsbolag. När det gäller kontakterna med myndigheterna är de också oundvikliga om vi vill att våra varor ska kunna säljas obehindrat. Så länge vi är försiktiga och vaksamma kan de inte så lätt utnyttja oss."
förklarar Liu Jincai.
Ri Aguai nickar instämmande.
"Det ligger något i det. Men detta är en mycket viktig fråga. Jag måste först diskutera den ordentligt med de andra hövdingarna i byn innan jag kan ge ett officiellt svar."
Liu Jincai ler.
"Ingen brådska, ingen brådska. Det viktigaste är att vi har tagit det första steget. Därefter kan vi fortsätta att diskutera saken steg för steg."
Han reser sig och fortsätter:
"Låt mig presentera gästerna för den store hövdingen. Herren längst fram till höger är direktör Miyamoto Takeo, chef för Mitsuis filial i Zhunan-distriktet. Herren längst fram till vänster är företagets chef Ohashi. Den unge mannen längst bak till vänster är sekreterare Saku Nobuo. Han behärskar kinesiska."
Liu Jincai pekar på gästerna en efter en. Var och en reser sig, tar av sig hatten och bugar artigt.
Ri Aguai ser något förvånad ut när han tittar på Nobuo.
"Jaså? Sekreterare Nobuo behärskar kinesiska?"
Nobuo reser sig, bugar vördnadsfullt och svarar med respekt:
"Det ligger i familjetraditionen. Jag har haft förmånen att lära mig kinesiska sedan unga år."
Liu Jincai säger:
"Under den tid då er by överväger samarbetsprojektet med Mitsui önskar direktör Miyamoto att sekreterare Saku Nobuo får stanna kvar här för att underlätta kommunikationen mellan båda parter. Jag undrar om ni kan samtycka till detta."
Ri Aguai skakar lätt på pipans skaft.
"Nåväl. Låt sekreterare Nobuo stanna kvar här. Jag ska be mina män ordna mat och logi åt honom. Om ett halvt månadsskifte kommer jag att be sekreteraren ta med mitt besked tillbaka."
